Gå direkt till innehåll (Tryck på Enter)

Snälla händer i Jokkmokk

På förskolan Katten i Jokkmokk pågår många små odlingsprojekt där barnen är delaktiga i att så, plantera, sköta och ibland skörda växter.  Särskilt småbarnsavdelningarna är aktiva och engagerade i att odlingsprojekten.  Pedagogista Maria Boberg Åkerlund och pedagog Ingela Boberg berättar om sina tankar med arbetssättet som de benämner ”snälla händer”.

Projektets mål
Arbetet är målinriktat och rymmer flera av läroplanens mål. Som exempel kan nämnas; att ge barnen förutsättningar för att för att utveckla förståelse för kretslopp, eller ge kunskaper om växter, djur, kemiska processer och fysikaliska fenomen. Utöver dessa mål av ”naturvetenskaplig” karaktär, har pedagogerna också uttalade mål som i hög grad relaterar till förskolans värdegrund och demokratimål. Det handlar om att utveckla empati, omtanke och ansvarskänsla. I ett vidare perspektiv berörs förmågor som är nödvändiga för att kunna förstå och handla för hållbar utveckling. Pedagogerna använder ofta begreppet ekologisk känslighet, när de beskriver de förmågor som de vill erbjuda barnen att utveckla. Se mer om ekologisk känslighet på www.reggioemilia.se 


Varsamhet om levande ting

Pedagogerna lyfter att odlingen och handhavandet av plantorna gör det möjligt för barnen, att på sina egna villkor, utforska och närma sig naturen. ”Det är ett sätt att närma sig växterna på ett varsamt sätt” Det handlar dels om att utveckla handens och fingrarnas finmotorik men det handlar också om att bygga relationer till levande ting. När barnen arbetar med plantorna utvecklar de en empatisk känsla för att växter är levande saker som de behöver handskas med försiktigt. ”Det syns att det är levande ting de håller i händerna”. Det händer att barnen ser växter som slokar eller späda stjälkar som inte riktigt orkar hålla bladen uppe. Då händer det att de tillverkar stödjande tygplåster för att hjälpa plantorna att krya på sig.

Pedagogerna säger att de märker av att barnen utvecklar ett varsamt och ödmjukt förhållningssätt till andra levande ting och att de ser skillnad jämfört med innan de började arbeta med odlingsprojekten: ”Men just det här att man ser på barnen nu, att de inte river upp och sliter sönder saker på samma sätt som innan vi började med det här. De är mycket mer varsamma”

Viktigt med kontinuitet
Odlingarna pågår kontinuerligt under hela året och det är viktigt att det inte blir enstaka händelser. ”Det är viktigt för barn att få göra många gånger, en gång är ingen gång. Små barn behöver få göra samma sak många gånger”. Det behöver bli ett dagligt och rofullt arbete att vattna, sköta om och samtidigt se hur det växer och utvecklas. Ofta arbetar de med barnen i mindre grupper om tre till fyra barn, för att på så sätt få tid att lyssna på barnen och möta dem i situationerna.

Förskolan har åtta pallkragar på utegården där de sommartid kan odla utomhus. I dessa odlas blommor, grönsaker och potatis. Förskolans kök har ingen möjlighet att ta hand de odlade produkterna. Istället tar de hand om och tillagar grönsakerna i de enkla köken ute på avdelningarna (förskolan har fyra avdelningar). Detta gör att barnen får en konkret upplevelse av matens väg från jord till bord.

Viktigt med pedagogisk dokumentation och reflektion
Det görs kontinuerligt, ofta med hjälp av kamera eller filmkamera, dokumentationer av barnens lärande. Detta är ett viktigt redskap när pedagogerna själva ska reflektera över vad de möjliggör eller (inte möjliggör) för barnen att lära sig. Pedagogerna träffas regelbundet för att gemensamt reflektera över verksamheten.

Viktigt med föräldrasamverkan
Det är viktigt att föräldrarna hålls informerade och görs delaktiga i projekten. Ofta bidrar föräldrarna med fröer, jord och ibland krukor att odla i. De får kontinuerlig information via en app om vad just deras barn gjort på förskolan. De kan exempelvis få bilder när barnet sått frön eller planterat. På så sätt vet föräldrarna redan när barnet hämtas vad de arbetat med och kan då i det spontana samtalet med barnet koppla till dagens aktiviteter. ” Ja men jag har sett vad ni har gjort! ”. På det sättet förstärks betydelsen av det som barnen arbetat med och föräldrarna blir delaktiga.

Text av: Gunnar Jonsson, Länsstyrelsen i Norrbotten.