Den direkta miljövinsten med att handla lokalt är relativt begränsad eftersom transporterna totalt sett bidrar med ganska litet, säger Elin Röös, forskare från SLU i Uppsala.

Elin Röös från SLU i Uppsala forskar kring hur en hållbar kost kan se ut. Hon disputerade 2013 inom ämnet klimatberäkningar av livsmedel och har jobbat vidare med projekt som på olika sätt kvantifierar miljöpåverkan från mat, kost och odlingssystem, även ur ett internationellt perspektiv.

Under vintern besökte hon Norrbotten och Nära Mat vid flera tillfällen. Först föreläste hon under rubriken ”Hur äter vi hållbart” på vårt Nära Mat-prat om framtidens livsmedel och nya lösningar. Lite senare höll hon och två forskarkollegor en workshop med ett femtontal representanter från Norrbotten, där de diskuterade vad som kunde vara ett hållbart jordbruk i länet. På Nära Mats avslutande seminarium presenterade hon resultatet av workshopen.

Nu har du varit i Norrbotten tre gånger under vintern. Vad är ditt intryck av Norrbotten? Vilka är våra styrkor och svagheter ur hållbarhetssynpunkt?

– Jag har mötts av ett stort engagemang, öppna sinnen och vad jag upplever som en vilja att samarbeta och lyssna på varandra. Det bådar gott för framtiden!

– Norrbottens unika förutsättningar med sitt nordliga läge innebär förstås utmaningar men ger också möjlighet att utveckla mervärden kopplade till midnattssol, friskhet och renhet – egenskaper som med sin mystik kan vara attraktiva för engagerade konsumenter.

– Med god tillgång till vatten och vall finns förutsättningar för en resurseffektiv mjölk- och köttproduktion. Energisnål fisk- och grönsaksodling bör också utvecklas där det är möjligt eftersom det är viktigt med en övergång till en mer växtbaserad kost både av miljö- och hälsoskäl.

Hur viktigt är det att vi har en livsmedelsstrategi för Norrbotten?

– Det beror ju alldeles på vad den innehåller och vad den leder till för aktiviteter. Jag tror det är viktigt att fortsätta en bred dialog och att inkludera handeln och restaurangnäringen ännu mer. De styr i mångt och mycket över vad som konsumeras. Sätt upp ett antal breda mål och dela sedan ut ansvar på ett tydligt sätt bland aktörerna för att nå dessa mål. Våga tänka och agera långsiktigt.

Under vårt senaste Nära Mat-prat presenterade du fyra framtidsscenarier för Norrbotten, som hade utgjort grunden för workshopen. Hur mycket kan en regional livsmedelsstrategi påverka framtiden, tror du?

– Återigen – det beror ju alldeles på vad den leder till i konkret handling. Men om ett brett spektrum av aktörer kan enas om några gemensamma mål och driva dessa gemensamt tror jag det finns mycket att vinna.

Vad tycker du, rent spontant, är det viktigaste som behöver ändras för att vi ska få mer norrbottnisk mat på tallrikarna?

– På kort sikt att de stora drakarna inom handeln ser till att ta in, exponera och marknadsföra lokal mat. På sikt finns även möjlighet att utveckla andra typer av koncept för mer lokal mat som är enkel för konsumenterna att få tillgång till – varför inte en norrbottnisk matkasse med lokala varor i den mån det går?

Av de växthusgaser orsakade av maten i Sverige kommer 70 procent från animaliska livsmedel. I Sverige importerar vi mycket kött, så vår produktion av animalier är inte för hög. Det är konsumtionen som är för hög.

Det här är förstås en nationell hållbarhetsfråga, men vi är nyfikna – har du något tips på hur vi kan ändra människors beteenden, som att äta mindre kött?

– Det krävs både information, ekonomiska styrmedel och attraktiva alternativ. Det behövs också ledarskap. Ett exempel på det skulle kunna vara att inkludera hållbar konsumtion av livsmedel i livsmedelsstrategin. Kan aktörerna enas om ett mål att halvera Norrbottens köttkonsumtion? Det skulle vara häftigt och världsunikt – då skulle ni få strålkastarna på er!

Vad är nära mat för dig?

– Den direkta miljövinsten med att handla lokalt är relativt begränsad eftersom transporterna totalt sett bidrar med ganska litet. Den stora vinsten uppstår i att vi använder svensk jordbruksmark till livsmedelsproduktion. På så sätt minskar trycket på mark globalt och det är lättare att se till att produktionen sker med minimerad miljöpåverkan och med goda villkor för djur och människor.